Elinor

1238; Så jävla orkeslös
Att ibland känna att inte ens benen bär när hjärtat till och med brister ut i gråt. Att känna sig så otillräcklig att det gör ont, att känna som att kroppen ska sprängas i spillror, att tårarna aldrig kommer sluta rinna.

Att till och med känna ett så stort behov av något så simpelt som en kram. Att känna ett behov av att känna kärlek, bekräftelse av något slag. Eller bara att känna behovet av närhet och värme.
Att känna som om att man lika gärna an stänga in sig, isolera sig och aldrig se solljus igen, bara vilja försvinna från allt och alla, för att ta tag i känslorna, hitta sin motivation, sitt mod och sin inre styrka..

Känslan av att deperat vilja ha någon tätt intill, för att bara ligga i total tystnad och bara finnas till..

Känslan känns helt jävla hemsk.. Jag känner mig otroligt otillräcklig, svag och ... otillräcklig.
Alla känslor regnar över en som ett ösregn som snart dränker en.
Ta mig ifrån dessa känslor! Nu tack!