Elinor

1346; En tanke men tusen känslor.
Så där satt jag igen, tänkte igenom mitt liv och hur det varit. En riktig berg-och-dal-bana. Men vad gjorde det? Jag var lycklig nu, jag kunde känna hur lycka bubblade inom mig. Små bubblor som bara blev större och större för varje gång jag såg ditt leende. Det där leendet som fick mig att smälta, smälta till en substans som spred sig över hela världen. 
Av alla människors leende som fanns där ute, var ditt det vackraste. Att se glädjen i dina ögon, priceless.
 
Så jag satt och tänkte på hur min framtid skulle kunna se ut. Jag såg bara oss, jag såg bara dig och ditt magiska leende. Ingen annan hade haft denna effekten på mig. Det var till och med bättre än kanslan man hade som liten natten innan man skulle bli ett år äldre, känslan man hade i hela kroppen natten innan julafton. 
Du var bättre än allt det där. Du är bättre än allt det där och fan vad jag gillar denna känslan. 


Jag vill upptäcka världen med dig, jag vill upptäcka livet med dig och jag vill göra det resten av mitt liv. 
Absolut, jag kan även jag medge att det är en annorlunda känsla, eftersom jag aldrig känt såhär förrut. Men jag vill inte känna på något annat sätt. 
Visst är det konstigt hur livet kan vända så fort? Hur man en dag bara "vaknar upp" igen och inser att det är precis just såhär man vill känna. 
 
Jag tvekade länge över om jag skulle låta dig få veta, precis exakt hur jag kände. Men det fick vänta, att jag ens funderade över det. Gav mig en indikation på att det inte var dags, inte än.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress