Elinor

1238; Så jävla orkeslös
Att ibland känna att inte ens benen bär när hjärtat till och med brister ut i gråt. Att känna sig så otillräcklig att det gör ont, att känna som att kroppen ska sprängas i spillror, att tårarna aldrig kommer sluta rinna.

Att till och med känna ett så stort behov av något så simpelt som en kram. Att känna ett behov av att känna kärlek, bekräftelse av något slag. Eller bara att känna behovet av närhet och värme.
Att känna som om att man lika gärna an stänga in sig, isolera sig och aldrig se solljus igen, bara vilja försvinna från allt och alla, för att ta tag i känslorna, hitta sin motivation, sitt mod och sin inre styrka..

Känslan av att deperat vilja ha någon tätt intill, för att bara ligga i total tystnad och bara finnas till..

Känslan känns helt jävla hemsk.. Jag känner mig otroligt otillräcklig, svag och ... otillräcklig.
Alla känslor regnar över en som ett ösregn som snart dränker en.
Ta mig ifrån dessa känslor! Nu tack!

1236; Jag skulle vakna mitt i natten och ta en lång promenad.
Herregud.. förstår inte varför jag inte bara kan få klart skoluppgifterna, egentligen är det världens lättaste uppgift.. men jag kan inte sitta ner i lugn och ro och bara få ner det som ska ner på pappert. Är det för att jag inte är intresserad eller vad är det? 


Sitter i soffan med halsduk, tjocka mys-strumpor, långärmad och mjukisbyxor och dricker kopp efter kopp med te.. Vill bara bli frisk! 
Vill åka hem i helgen.. 
Vill ha sällskap, vill inte va ensam..
Vill ha godis!
 
Fan vad man är krävande som krasslig, kanske tur jag är ensam då?
 
 
 
 
Lars Winnerbäck – Om du lämnade mig nu Strömmar ur högtalarna medans jag dricker mitt te..
 
 
  
 
Hittade ett gäng gamla bilder från bloggen..
Gud så ung man var... Märks klart och tydligt att man växt sedan dess!