1347; Stole the show.


Jag hade kunnat skriva en hel serie av böcker om mitt liv, 
om allt jag sett, upplevt och varit med om.
Den sista och tjockaste boken av alla, skulle bli den bästa. Den mest älskade och den med mest glädje.
Den skulle gå från ca 10år tillbaka, vara fylld av allt från känslostormar och uppror till denna glädje jag talar om.
Men det skulle vara i den boken då jag mötte dig, första gången..
Alla gånger där efter, den skulle beskriva VÅR historia. Den finaste och mest känslostarka historian jag varit med om. Den mest känslomässiga historia jag läst om, men det skulle vara en vacker historia. Med det vackraste slutet man någonsin kan tänka sig, när jag blundar och ser precis det mina drömmar är. För min... för vår framtid. För jag vet att vi kan komma otroligt långt tillsammans, jag vet vem mitt hjärta tillhör. 
Du kom in i mitt liv, precis när jag behövde det som mest. Du försvann aldrig, oavsett vad världen satte för hinder, så fanns du alltid kvar, även i mitt hjärta och i mina tankar. 
 
En sådan fin person som inte bara har en oerhört fin och underbar insida, utan även den finaste utsidan man kan tänka sig. Du var den som fick mig knäsvag för första gången, du var den som för första gången fick mig att verkligen uppskatta mig själv, du var den som stal mitt hjärta på riktigt. Jag skulle inte för mitt liv, vilja ändra på det.
 
Alla de vackraste orden i världen för känslor, kan inte beskriva hur jag känner i hela kroppen när jag tänker på dig, jag blir som en fnittrig liten skolflicka när du ler åt mig. Du får mig att känna som om jag svävade på moln, du får mig att känna känslor jag tidigare aldrig känt. Du får mig att känna mig så som jag alltid fått höra att jag förtjänar att känna mig. Du är min prins, du är min framtid. Med dig har jag allt jag önskat och lite till! 
 
Du uppmuntrar mig att följa mina drömmar och får mig att nå mina mål, du får mig att vilja vara den bästa möjliga personen jag kan vara. Du gör mig till den bästa versionen av mig. 
 
Du stal mitt hjärta och det finns inget i denna värld som skulle få mig att vilja ändra på det.

1346; En tanke men tusen känslor.

Så där satt jag igen, tänkte igenom mitt liv och hur det varit. En riktig berg-och-dal-bana. Men vad gjorde det? Jag var lycklig nu, jag kunde känna hur lycka bubblade inom mig. Små bubblor som bara blev större och större för varje gång jag såg ditt leende. Det där leendet som fick mig att smälta, smälta till en substans som spred sig över hela världen. 
Av alla människors leende som fanns där ute, var ditt det vackraste. Att se glädjen i dina ögon, priceless.
 
Så jag satt och tänkte på hur min framtid skulle kunna se ut. Jag såg bara oss, jag såg bara dig och ditt magiska leende. Ingen annan hade haft denna effekten på mig. Det var till och med bättre än kanslan man hade som liten natten innan man skulle bli ett år äldre, känslan man hade i hela kroppen natten innan julafton. 
Du var bättre än allt det där. Du är bättre än allt det där och fan vad jag gillar denna känslan. 


Jag vill upptäcka världen med dig, jag vill upptäcka livet med dig och jag vill göra det resten av mitt liv. 
Absolut, jag kan även jag medge att det är en annorlunda känsla, eftersom jag aldrig känt såhär förrut. Men jag vill inte känna på något annat sätt. 
Visst är det konstigt hur livet kan vända så fort? Hur man en dag bara "vaknar upp" igen och inser att det är precis just såhär man vill känna. 
 
Jag tvekade länge över om jag skulle låta dig få veta, precis exakt hur jag kände. Men det fick vänta, att jag ens funderade över det. Gav mig en indikation på att det inte var dags, inte än.

1345; Nu är hösten kommen, eller?

Det blev en tidig söndagsmorgon, då tvätt stod på schemat redan 07;00.
Men jag valde att ligga kvar i den varma, mysiga sängen och dra mig till halv nio.

Det var en dag som idag, en regning, små kylig söndag. Som fick mig att inse att jag faktiskt gillar hösten. Även om jag fullkomligt och totalt älskar sommar, sol-och värme.

Så står hösten också nära hjärtat. Tända ljus, John mayer i högtalarna och en bra bok. Ja, åtminstånde efter att tvätten var klar.

Dags att plocka fram och börja med mysiga tjocka koftor, snygga stövlar eller stövletter och de där extra kalla dagarna kanske till och med en halsduk får följa med på turné..

Jo, jag gillar hösten, ännu mer än jag trott.